Filmrecensioner m.m.

Sådär, nu har jag ätit middag och sett senaste avsnittet av House (en av få serier som fortfarande håller mig fängslad; tycker allmänt att kvaliteten på säsongens TV-serier är ganska låg). Ikväll blir det ett inlägg om film. Först och främst: två recensioner av nya biofilmer.


The Heartbreak Kid

Farrelly-brödernas (Den där Mary, Dum och Dummare m.m.) nya komedi med Ben Stiller och Malin Åkerman, Sveriges nya blivande stjärnskott i Hollywood. Med tanke på de inblandades tidigare, väl lyckade, filmer hade jag vissa förhoppningar om att denna film skulle bryta mönstret av dåliga komedier den senaste tiden. Men, ack, nej. Historien går ut på att Stillers karaktär, under oerhört långsökta omständigheter, gifter sig med Åkermans karaktär efter att de känt varandra endast tre månader. På bröllopsresan inser Stiller sitt misstag samtidigt som han faller för en annan kvinna och de sedvanliga problemen uppstår.

Problemet med denna film är, förutom plotten, att den inte är särskilt rolig. Utöver ungefär tre gags sitter man mestadels tyst i salongen och undrar vilken manusförfattare som var nöjd med denna prestation. Några få scener med lite förväxlingskomik roar måttligt och när Åkerman flyger framstupa av en cykel skrattar den skadeglada i oss alla till. Däremellan är det seg dialog och en Stiller som börjar få gråa hårstrån (och, nej, aspirerande författare, helskägg och trasiga kläder är inte kul, helt av sig själv).

Det är långt mellan skratten, slutet känner man från första rutan och inte mycket annat övertygar heller. Det enda ljuset är egentligen Michelle Monaghan, som gör så gott hon kan, och verkar sådär genomtrevlig. Denna film är inget man behöver se...

2/5


Michael Clayton

George Clooney spelar den titelgivande huvudrollen i denna nya film som återinviger Spegeln efter dess konkursorsakade stängning. Personen Michael Clayton är en "fixare" på en stor advokatfirma i USA. I samband med en smärre kris inom företaget upptäcker han att bolaget de jobbar för faktiskt begått ett allvarligt brott som orsakat åtskilliga dödsoffer. Filmens huvudämne blir hur Clayton ska gå till väga med denna information. I just detta ligger filmens problem. Vi har sett "legal dramas" tidigare, där den lille mannen (eller kvinnan, som i Erin Brokovich) kämpar mot det stora onda företaget. Det finns flera intressanta personöden i filmen, på vilka det tyvärr endast skrapas på ytan. Detta är synd då filmen vore mycket intressantare på detta plan. Varför inte utforska anledningen till sinnessjukan hos en av företagets ledare? Hur kommer det sig att antydningarna om att Clayton bara är en fixare och inte en riktig advokat aldrig förklaras? Dessa personporträtt vore mycket mer spännande än den konventionella och ytliga David mot Goliat-kampen som nu ligger i fokus.

Det andra stora problemet är tempot. Det går lååångsamt. Om man frågar filmmakarna (eller någon förnäm recensent som utsätt detta till årets thriller) skulle de säkert säga att det långsamma tempot är till för att bygga stämning. Frågan är hur väl detta lyckats när hälften av publiken inte bara missar stämningen utan även storyn eftersom de sovit genom delar av filmen. Lugna känslobilder kan ju inte bara infogas i en film för saken skull, de måste tillföra något. Det är få av dessa scener som gör något för Michael Clayton. Jag känner snarast antingen att skulle filmen skulle klippts ned med runt 40 minuter eller, ännu hellre, så skulle karaktärerna fått mer plats.

Det som lyfter filmen från komplett bottennapp i min bok är skådespelarinsatserna. George Clooney (som jag för övrigt är mycket förtjust i) gör en mycket bra tolkning, och birollsinnehavarna likaså. Tyvärr räcker det inte för att hålla intresset uppe för en schablonmässig och långdragen historia.

2/5


Inte recension: Hollywood-strejken

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag bara nämna det som just nu pågår i Hollywood, nämligen en strejk. I detta ögonblick strejkar i stort sett alla USA:s manusförfattare. Vad de kräver är nya avtal som ger dem en större andel av vinsten från distribution via "nya medier", vilket huvudsakligen innefattar Internet och mobiltelefoner, men även DVD. Till sommaren kommer även regissörer och skådespelare att gå ut i strejk, ifall nya kontrakt ej skrivits tills dess. Med andra ord kommer i princip hela USA:s film- och TV-produktion att stå still.

Detta är intressant eftersom det påverkar oss konsumenter direkt. För det första finns det stor risk att flertalet TV-serier kommer att få oplanerade uppehåll eftersom avsnitten spelas in efterhand under säsongens gång. I filmvärlden kommer strejken att märkas, och märkas redan, av på kvaliteten. Eftersom filmbolagen vill ha ett jämnt tempo på släppen av sina filmer, dvs inte ha tomt på repertoaren under strejkperioden, snabb-producerar de en massa filmer nu, som pga tidsbrist ej kan hålla den standard de borde. Därför kommer vi framöver att få dras med en hel del ogenomarbetade hastproduktioner. Det är synd men förståeligt. Jag hoppas bara att strejken tar slut snart så att vi kan återgå till kvalitativa Hollywood-filmer (haha :P ). Om du vill läsa mer, klicka på länken i rubriken, där finns mycket info!

Sammanfattningsvis kan man väl säga:
1) Var inte förvånad om du börjar se en massa repriser av TV-avsnitt.
2) Var vaksam på omdömen före du betalar för biobiljetten de kommande månaderna. (Särskilt så vad gäller komedier, de verkar ha drabbats värst än så länge. Så långsökta och icke-roliga som komedierna är nu har de, rent generellt, inte varit på länge.)

Om du ska på bio rekommenderar jag för tillfället:
Stardust (feel-good-äventyr)
Råttatouille (Disney-Pixar, need I say more?)
Skuggspel (imponerande och okonventionell thriller)

Det var det på filmtemat för denna gången (långt, jag vet!!). Nu ska jag uppdatera Comment Credden, sen blir det nog snart sova av. Imorgon ska en dokumentärfilm planeras.

Peace!

/Axe